Nu har det gått en månad och jag har kommit så långt att jag kan skriva om det utan att tårarna rinner.
En tisdags morgon tidigt i April står en okänd man på trappan och i armarna håller han
en välkänd tax. Damen mådde inte bra och befann sig på sjukhus, mannen va damens granne. Det blev ett återseende med mixade känslor. "Oskar" Stannade en vecka sedan mådde damen bättre och hämtade själv
"Oskar"
En vecka senare stod mannen på trappan med "Oskar" igen. Det blev en orolig Maj med några korta samtal via telefon med damen och den 11 juni somnade hon. Taxen "Oskar" som egentligen hette Max blev då en permanent medlem av vår
familj. Eftersom Max delar namn med mitt fantastiska barnbarn fick vi komma på något nytt och hans stolta namn är numera Göte.
Det blev en otumlande och känslosam försommar för oss här på Mimmi's och
jag kan förundras över hur mycket man kan komma att tycka om en människa och hur stort hål någon kan lämna efter sig, när man bara träffats en 5-6 ggr under 1 års tid. Kanske pratat i telefon dubbelt så
många ggr. Jag tror att jag lärde mig känna och tycka om damen så mycket genom denna underbara lilla tax.
Eftersom vi från tid till annan tar in hundar i vårt hem, som av en eller annan orsak inte finner sig tillrätta
i anläggningen eller pga lååånga vistelser, kan det ta lite tid innan de får status som fullvärdiga familjemedlemmar. Genombrottet kom den veckan jag va ledig och tillbringade den i en liten badstuga på Skrea strand.
4:e dagen i badstugan fick han sitt godkännande genom att både Kaj och Bertil tog med honom i sina "putsnings-ritualer". Bertil putsade och rengjorde Götes öron och Kaj fixade morgon "gugget" runt ögen. Så nu kan vi officviellt
säga att Göte är en del av vår familj.
Själv grät jag en skvätt, skålade med damen (som var tyska) i jägmeister den kvällen.
R.I.P Elke Malmström, det känns skönt att veta att
du väntar vid regnbågens slut och kan möta taxen våra andra fyrfota vänner när de går dit vi inte kan följa dem 