En dag i början av Mars 2013 kommer en kvinna in på gården. Hon undrar om vi akut kan ta emot en hund vars matte befinner sig på sjukhus. Grannen har fram till dess passat hunden men över helgen har hon inte möjlighet
och matte kommer inte hem från sjukhuset innan tidigast måndag.
Efter en stunds samtal framgår det att kvinnan inte har en privat relation till hundens matte utan är kontaktperson för matte som har ett socialt handikapp.
Visst har vi plats till det lilla livet som vi väljer att kalla "Fia".
Dagen efter anländer kvinnan med en liten ynklig, mycket vanvårdad liten "Fia" rädd och osäker inför oss och hela världen.
Förfärade
ser vi hur hennes klor är så långa att hon tvingas hålla sina små fötter i en onaturlig ställning. Hon är smutsig och mycket tovig.
Vi frågar genast om vi får ta med henne till ett trim och bad
i stan och få henne badad och klippt. Kvinnan (som inte äger hunden) undrar vad det skulle kosta eftersom matte inte har så mycket pengar. En snabb blick på varandra och vi är överens. Den kostnaden tar vi.
4 timmar
senare är det en mycket lycklig liten "Fia" som kommer tillbaka till gården med huvudet högt. När alla tovor är borta ser man att hon är mager så det gör ont att titta på henne. Inget fel på apptiten har
hon heller. Kastar i sig maten hon får och backar inte för att stjäla från andra heller.
Hennes kondition var vid ankomst så fruktansvärd att vi nog kunde gjort en anmälan men eftersom vi förstod att matte
låtit det bli så illa berodde på totalt oförstånd. Hon älskade verkligen sin lilla "Fia"
Så efter samtal med hennes kontakt person (Kvinnan som lämnade in "Fia") och försäkran om att hon skulle hålla
koll, löfte om att hon skulle komma och visa upp "Fia" en gång varje halvår, så skickade vi hem dom med bra med Extra Bravo-burgare för att ge henne en vikt "boost", nytt halsband (det gamla va för stort när tovorna var
borta) och ett fodrat vinter täcke nu när pälsen inte var så tjock. Det va en mycket lycklig matte som fick sin "nya" hund med sig hem.
På skärtorsdagen ringde "Fias" matte för att tacka för allt vi gjort för
dem båda och önska oss en glad påsk. Det var ett stort steg för matte med sitt handikapp att ringa oss om det råder ingen tvekan och våra hjärtan var varma utav den hälsningen och Påsken blev ovanligt glad
2013